Krönika: Kan man hålla på båda sidor i en konflikt?

Karlstads kommun var en av de kommuner i Sverige som berördes av fackförbundet Kommunals strejkvarsel. Vi vet nu att parterna (Sveriges Kommuner och Regioner, SKR och Sobona (de kommunala företagen) tecknade avtal under onsdagen.

När jag skriver detta så sitter jag på tåget på väg till Stockholm och månadens möte med styrelsen för SKR. Jag tillhör alltså arbetsgivarparten.

Det känns både självklart men också lite obekvämt. Självklart är man som kommunstyrelsens ordförande ytterst ansvarig för kommunens verksamhet samtidigt så tycker jag inte att det var så länge sedan jag var ny sprallig medlem i Hotell- och restaurangfacket och var på min första kurs på Viskadalens folkhögskola och lärde mig om det fackliga löftet och de fem värnen. De värn som ska skydda löftet och förhindra att kaos och konkurrens mellan löntagarna bryter ut på arbetsmarknaden. För er som läser dessa rader så är värnen kanske lika självklara nu som när ni en gång gick er första fackliga eller politiska kurs men behövs en uppfräschning av kunskaperna kommer en snabbkurs här:

Värnen är fem till antalet och ska skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och förhindra att arbetstagare ställs emot varandra. Det främsta värnet är en politik för full sysselsättning. Har alla ett jobb kommer ingen konkurrera om jobben. Det andra värnet är en aktiv arbetsmarknadspolitik. Är man utan jobb ska man få stöd att hitta ett nytt. Kanske genom omskolning till en annan bransch? Värn tre är hög a-kassa. Om någon blir arbetslös är det viktigt att man solidariskt bidrar så att den som är arbetslös inte tar jobb till lägre lön och sämre villkor än de som gäller i kollektivavtalen vilket ju riskerar att pressa ner löner och villkor för alla.

Det fjärde värnet är ett starkt anställningsskydd och det femte och sista är rikstäckande kollektivavtal vilket kanske är självklart men som ju innebär eftertraktad fredsplikt för arbetsgivarna och möjligheter för arbetarna att med gemensam styrka få goda löner och arbetsvillkor.

Tillbaka till tåget. Lugnt vaggas jag fram på rälsen och smuttar på mitt kaffe. Tänk om jag hade kunnat prata med den yngre versionen av Linda? Hon som satt där på kursen för sisådär 25 år sedan, 18 år gammal, och berättat för henne att hon i framtiden skulle tillhöra arbetsgivarna så vette tusan om hon trott mig.

Men om den yngre Linda fått hälsa min nutida person mig något så skulle jag gissa att hon skulle påmint mig om mitt fackliga ursprung. Men så sitter jag ändå här på tåget och ska snart träffa mina kollegor i SKR:s styrelse. Vi reser till Stockholm från Sveriges alla hörn och högst på agendan är att diskutera om strategierna och förhandlingsplanerna framåt. Som den arbetsgivare jag är.

Hur förenar man dessa två Lindor? Kan man hålla på båda sidor i en konflikt? För mig är svaret enkelt, i den här konflikten så kan man det! Jag tror på den svenska modellen och det förutsätter en stark fackföreningsrörelse.

Även utifrån ett arbetsgivarperspektiv är det bra när avtalen landar i bra löner och villkor. Det är viktigt för att vara en attraktiv arbetsgivare och kunna rekrytera och behålla personal.

Förbättrade villkor för Kommunals medlemmar bidrar även till socialdemokratins mål om ett mer jämlikt samhälle med minskade klyftor eftersom Kommunals medlemmar ofta är kvinnor, ibland ensamstående, med barn, deltidsarbetande och inte sällan har högre ohälsa än övriga i samhället.

Men med dessa rader skrivna varför håller SKR och arbetsgivarna emot? Ja, vissa krav som Kommunal ställt håller vi helt enkelt inte med om. Dessa har dock inte legat till grund för strejkvarslet.

I huvudsak handlar det om kommunernas ekonomi. Vår osäkra omvärld med krig i vårt närområde och hög inflation har lett till kostnadsökningar som kommunsektorn inte klarar av att hantera utan att behöva spara.

Med obefintligt stöd från regeringen så är resurserna helt enkelt begränsade.

Det är viktigt att vi respekterar varandras roller och värnar om varandra som de partivänner vi är, även under pågående avtalsrörelse.

Det är skönt att strejken nu är avblåst och jag ser framemot att kroka arm med mina vänner i Kommunal och tillsammans tåga mot högerregeringens politik och samhällets orättvisor på 1 maj!

Linda Larsson (S)