Manifestation för Ukraina

Fredag 24 februari markerade årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina. Med anledning av det hölls en manifestation på Stora torget, där kommunfullmäktiges ordförande Monica Gundahl (S) var en av talarna.

*Det talade ordet gäller*

Det är idag ett år sedan. Den 24 februari 2022 vaknade Europa upp till ett krig. En rysk invasion av ett fritt och demokratiskt land. Ett olagligt och oprovocerat angrepp på den ukrainska staten, på det ukrainska folkets rätt till frihet, och ett angrepp på freden. Ett försök att införliva en suverän stat i en diktatur.

Vi var många som häpnade och fick kalla kårar längs ryggraden när vi nåddes av nyheten att Putins krigsmaskin än en gång försökte ta tillbaka det som han anser vara ryskt territorium. Med lögner, våld och vapen vill han rita om den europeiska kartan och återupprätta det forna sovjetiska imperiet. Men imperiernas tid är förbi.

Det ukrainska folket har gång på gång det senast året visat en enorm vilja att försvara inte bara sitt eget land, utan även folkrätten, den humanitära rätten och den europeiska säkerhetsordningen. För Ukraina finns inget alternativ. De måste segra och vi måste göra vad vi kan, för att se till att de gör det.

Vi är många som tycker att det är naturligt att räcka ut en hjälpande hand till människor i nöd. Och det gläder mig att se att så många karlstadsbor hjälper till med till exempel insamlingar av kläder och förnödenheter, skänker pengar till hjälporganisationer eller rent av öppnar sina hem för någon som saknar tak över huvudet. För mig betyder det att vi är en kommun som ser bortom oss själva. En kommun som står upp för allas rätt att vara fria. En kommun där alla är välkomna.

Det är idag ett år sedan. Ett år där det många gånger har varit svårt att hitta ljuspunkter i mörkret. Men trots det tidvis kompakta mörkret, visar sig ljuset i form av solidaritet. Solidaritet mellan människor i Ukraina och solidaritet mellan Europas länder. Jag tror att det är just solidariteten som kommer att vara avgörande för att Ukraina ska gå segrande ur kriget. Solidaritet och en djupt rotad ukrainsk beslutsamhet att få vara ett fritt och självständigt land.

Det är idag ett år sedan. Ett år av otäcka bilder på massakern i Butja och belägringen av Charkiv och en massiv förstörelse av många Ukrainska byar och städer. Tyvärr är det lätt att vänja sig vid hemska nyheter. Man kanske byter kanal och fortsätter med sin egen vardag. Men vi får inte bli likgiltiga. Likgiltigheten är fredens största fiende.

Därför är det viktigt att vi tillsammans fortsätter att visa att vi står bakom det ukrainska folket i både ord och handling. Kriget får inte bli vardag. För precis som Tage Danielsson en gång sade, så måste freden komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den.

Tack för ordet. Slava Ukraini.