Varning för kulturskymning och klimatförnekelse

”Jag har min kulturella bakgrund framför allt inom musiken. På 80-talet fanns det ett band som lyfte det historiska perspektivet och kulturarvet – Ultima Thule”. Ungefär så uttryckte sig Roger Hedlund (SD) angående sin bakgrund inom kulturen och vad som väckt hans kulturintresse. Han var vid intervjutillfället fortfarande ordförande i Länsmuseet Gävleborg och hade twittrat om att ”Åratal av sossestyre har arbetat för att sudda ut vår kultur och historia”.

Inslaget sändes i Agenda 26/2 och följdes av en debatt mellan SD:s kulturpolitiske talesperson Alexander Christiansson och tidigare kulturministern Amanda Lind (MP) angående principen om armlängds avstånd mellan kulturen och politiken. Christiansson och SD vill ”förtydliga” begreppet.

Det är svårt att förneka adrenalinspåslaget när vattenkammade sverigedemokrater gör sig till uttolkare av ”folkets vilja”. Det är varning på allvar nu, alla partivänner och andra som står upp för den fria kulturen och den liberala demokratin.

Sverigedemokraterna gör hela tiden utspel som antyder att kulturen ska politiseras på olika sätt. Konsten ska, enligt deras uppfattning, skildra ”den svenska historien” och inte provocera med mångfald, jämställdhet och annat som de verkar uppfatta som modernt, provocerande tjafs i åsiktskorridoren.

Vad är det egentligen SD säger? De blandar värderingar och åsikter som det passar dem. Värderingen om ”Alla människors lika värde” är i deras värld inte en värdering, det är en ”vänsteråsikt”. Frågan är hur de själva uttrycker sina värderingar? Har vi pressat dem tillräckligt i den frågan? Nej, det har vi inte. Vi måste, rent allmänt och på alla nivåer, bli bättre på att bemöta deras sörja av nationalism och populism.

Jag känner väldigt starkt att vi måste lyfta kulturpolitiken och kunskaperna om den, i vårt parti. När SD:s migrationspolitik nu blivit regeringspolitik, så är deras nästa konfliktytor kulturen och klimatomställningen och de är väldigt lättprovocerade i den offentliga debatten. Vad som i deras definitioner är kulturuttryck som ska vara ”fria” och ”acceptabla” smalnas hela tiden av. På kommunal och regional nivå har SD nu åsikter om konstverk, utställningar, sagostunder och mångfald. Vissa minoritetsgrupper ska tystas och inte synas i den offentliga debatten, för det upplevs som provocerande.

Det är oerhört viktigt att vi politiker inte påverkar konstens innehåll, utan håller armlängds avstånd. När SD motsätter sig ”provocerande samtidskonst” till förmån för historisk konst, så gör de en intellektuell tankevurpa som måste synliggöras. Konsten har alltid skildrat sin samtid och det som är samtid idag är historia imorgon.

Konsten måste utmana, provocera och ifrågasätta makten och normerna, annars är vi inne på en väg där konsten och kulturen riskerar bli propaganda för sittande makt och majoritetsnormer. Det har historien visat skrämmande exempel på. Dit ska vi aldrig mer.

Nästa valrörelse kommer inte att handla om brott, straff och migration, för dessa områden har de då misslyckats med som stödparti till regeringen. Den kommer att handla om välfärden, kulturen och klimatomställningen. Vi måste vara redo att ta den debatten och det är politikområden där Socialdemokraterna är skyldiga både samtiden och framtiden att presentera en väg framåt som vinner väljarnas stöd.

Linda Larsson
Kommunstyrelsens ordförande

Foto: Karlstads kommun