Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser (M) ang. kommunens arbete med barnrättsperspektiv utifrån att barnkonventionen är svensk lag

20 november 1989 beslutade FN:s generalförsamling att anta den internationella konventionen för barnets rättigheter, den så kallade barnkonventionen. Sverige var bland de första länderna att ratificera konventionen den 2 september 1990.

Från och med 1 januari i år 2020 är artikel 1—42 i konventionen likställt med svensk lag.

Varför har man beslutat göra barnkonventionen till lag? Trots strategiska åtgärder och trots att barnets rättigheter fortlöpande transformerats in i gällande rätt och gett avtryck i ny lagstiftning har rättigheterna inte fått tillräckligt genomslag i beslutsprocesser som rör barn. Att barnkonventionen innebär skyldigheter på statlig och kommunal nivå har inte heller fått tillräckligt genomslag i verksamheterna.

Det behöver tydliggöras att Sveriges konventionsåtaganden enligt barnkonventionen ska säkerställas på alla nivåer inom offentlig verksamhet och att ett barnrättsbaserat synsätt ska genomsyra all verksamhet som berör barn och unga. Förutom rättsväsendet och statliga myndigheter, så vilar ansvaret tungt på kommuner och regioner om det förstärkta barnrättsperspektivet ska få genomslag i verksamheterna och i verkligheten för barnen.

Mina frågor till kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser (M):

1. Vilka förberedelser genomfördes i kommunens verksamheter inför förändringen av att barnkonventionen blev svensk lag 1/1 2020?
2. Vilka förändringar planeras i kommunens verksamheter framåt med anledning av att barnkonventionen är svensk lag och att barnrättsperspektivet ska genomsyra all offentlig verksamhet?
3. Hur tänker kommunstyrelsen utveckla sitt arbete med kommunens övergripande styrning och ansvar i barnrättsfrågor med anledning av att barnkonventionen är svensk lag?
4. Finns det utsedda tjänstepersoner i de olika förvaltningarna som har ett uttalat ansvar för barnrättsperspektivet?

Karlstad 2020-09-09

Lina Larhult (S)