Debatt: Mät könsfördelningen bland förtroendevalda

De flesta säger sig självklart vara förespråkare för ökad jämställdhet. I Sverige har vi tydliga jämställdhetspolitiska mål: Kvinnor och män ska ha samma makt (rättigheter, möjligheter och skyldigheter) att forma samhället och sina liv. Varför är jämställdhet då så svårt i praktiken? Svaret är att jämställdhet handlar om att omfördela makt och resurser.

Med hjälp av ihärdigt arbete på många fronter har vi över tid rört oss mot ett mer jämställt samhälle. Män tar i dag ut mer föräldraledighet än tidigare. Många kvinnor förvärvsarbetar och här befinner sig Sverige i absoluta världstoppen. I riksdag och regering sitter ungefär hälften kvinnor och hälften män. Det finns lagligt skydd i bland annat arbetsliv och skola mot diskriminering.

Efter decennier av jämställdhetsarbete kan man undra om vi inte är framme snart? Forskningen visar att det, dessvärre, är långt kvar. En del går till och med bakåt och mycket står stilla. Resurser fördelas ojämnt, kvinnor och män bemöts och bedöms olika och har inte lika stort inflytande över sina liv och samhället.

Lönegapet mellan kvinnor och män består och har tidvis gått bakåt. Det är fortfarande så att kvinnor oftare än män tar huvudansvaret för hem- och hushållsarbetet. Pojkar presterar sämre i skolan och är underrepresenterade som studenter på högskolor och universitet. Mäns psykiska ohälsa fångas inte upp och leder till fler självmord bland män än bland kvinnor. Detta är också viktiga jämställdhetsfrågor som bland annat handlar om en destruktiv manlighetsnorm.

Det övergripande jämställdhetspolitiska målet delas upp i flera delmål. Ett av dessa är att det ska vara ”en jämn fördelning av makt och inflytande mellan män och kvinnor. Att vi ska ha samma rätt och möjligheter vara aktiva samhällsmedborgare och forma villkoren för beslutsfattandet”.

Eftersom jämställdhet skapas där ordinarie beslut fattas, resurser fördelas och normer skapas, så är det angeläget att sträva efter jämnare könsfördelning bland kommunens förtroendevalda. Det är så vi kan göra skillnad i människors liv och i samhället i stort.

I dag mäts könsfördelningen mellan män och kvinnor bland chefer och medarbetare. Ett förslag fanns framtaget där också könsfördelningen skulle mätas bland förtroendevalda. Ett bra, och för oss socialdemokrater, självklart förslag. Döm om vår förvåning när det blågröna styret (Moderaterna, Miljöpartiet, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna) röstade bort förslaget, först i kommunstyrelsen och sedan i kommunfullmäktige. Förslaget ligger i linje med diskrimineringslagen om att sträva efter 60-40-principen, det följer de nationella jämställdhetsmålen och det ligger i linje med FN:s globala mål 5 i Agenda 2030.

Motiveringen för beslutet var att ”kommunen inte styr över partiernas nomineringar”. Ett riktigt dåligt argument. Det är vår övertygelse att om kommunen börjar mäta, så påverkas partiernas nomineringsarbete mot ökad jämställdhet. Socialdemokraterna har varvade listor sen kongressbeslut 1994.

Hur ser det ut i dag bland Karlstads kommuns nämnder och bolag? Andelen ordinarie ledamöter från det blågröna minoritetsstyret i samtliga nämnder, bolag och kommunstyrelsen fördelas enligt 68 procent män och 32 procent kvinnor. För Socialdemokraternas del är fördelningen 52 procent män och 48 procent kvinnor. Om man ser på de tyngre, arvoderade uppdragen (ordförande och förste vice) blir siffrorna ännu mer intressanta. Blågröna styret 76 procent män och 24 procent kvinnor. Socialdemokraterna 43 procent män och 57 procent kvinnor.

Att uppnå jämställdhet tar tid. Men det går ännu långsammare om man inte ens vill mäta det ordentligt för att synliggöra utmaningarna. Gör om och gör rätt!

Linda Larsson (S)
Oppositionsråd, Karlstads kommun

Anders Tallgren (S)
Oppositionsråd, Karlstads kommun